Varför lärde jag mig aldrig slåss?
Allt jag ångrar,
det väller över mig.
Gör det omöjligt
- att värja sig
för en inre röst ryter
Fy skäms på DIG!!
Jag ... jag ångrar att jag lät dem se mig gråta
Hur jag medgav att jag gick itu
Ångrar att jag drack fem glas vodka
- Men ånger hjälper knappast nu..
Hur kunde jag visa mig svag?
Varför lärde jag mig aldrig slåss?
Och att jag erkände att jag blivit ett reducerat jag,
Det ångrar jag förståss!
Jag ÅNGRAR ÅNGRAR att jag lät honom se mig
Vinglandes fram i korridoren
Och att jag senare tillät andra
Fotografera och mäta såren.
Jaja hur jag att jag ångrar ångrar ångrar allt
Att jag inte höll huvudet kallt,
Kan ej radera det som skett.
Kan ej göra faller o-utrett.
Allra minst radera vad de sett.
Ok. Vare sig jag ångrar eller inte,
Så har det hänt
Och ingenting jag gör eller inte
Bygger upp de broar jag bränt
Ingenting jag hör
Mildrar vad jag känner och känt.
Bara om jag dör
Har friden återvänt.
Som sagt ånger:
Jag ångrar att alla kunde se mig gråta.
Att ingen har lärt mig att förlåta.
Förlåta görningen de begick.
acceptera att jag aldrig återfår
vad de stal och fick.
Främst ångrar jag mina skrik.
Skrik som ingen hör.
Det enda som jag INTE skulle ångra
Vore om jag lägger MIG NER OCH DÖR!!
