När ångesten är cementtung...
När ångesten är cementtung är lättnaden ännu större. Lättnaden över att inte vara på Rebeckahemmet.
Socialen är en mardrömsinstution. Jag var 11 år när jag slukades v depressionens skoningslösa gap. Min mamma bad PBU om hjälp, hon var rädd för mina självmordsbrev, rispor i armarna och allmänt destruktiva beteenden.
PBU skickade en kurator (kanske psykolog?) som konstaterade att vi hade dialogproblem inom familjen. Denna slutsats kom han till genom att springa mellan min rum, vars väggar var tapetserade med den nyligen av självmord avlidne Kurt Cobain, och mina föräldrar i det mysiga vardagsrummet. Han föreställdem min mamma när han pratade med mig.
Flera år senare medgav han att han ej medgett min depression pga av att det inte låg i tiden.
Vid fjorton års ålder skedde det flera saker som jag hade svårt att hantera. Jag fann en utväg, nämligen att bli den sötaste, mest välklädda, snyggast sminkade tjejen i Sthlm. Jag drack aldrig sprit pga att jag var rädd att förlora kontrollen och därför blev jag full som en alika de gånger jag provade alkohol. Jag ville att killar skulle se mig, men så snart en kille jag intresserat mig för ville vara med mig så flydde jag.
Det fanns en skön värld att fly till. Glass, kex och choklad var min oas.
Inte konstigt att jag gick upp i vikt. Jag försökte bli av med det hullet som min tröstätning orsakat, vilket ledde till att jag svalt mig själv i perioder. Svälten ledde till hetsätning. Som ledde till kräkningar. Som ledde till skam.
Jag började överdosera värktabletter efter hetsätning, det var en idiotisk medtod för att magpumpas hetsätningmaten när jag knappt kunde spy.
Sexton år gammal lades jag in med LPT på Västerängskliniken. Där blev jag kvar ett halvår.
Min psykiatriker fick mig att tro att pappa förgripit sig på mig. Det var hemskt för jag trodde på det eftersom en annan man förgrep sig på mig när jag var barn.
KJag blev utskriven från Väng till behandlingshem. De visste inte ens om att jag hade ätstörningar.
Från denna tidpunkt blev min mamma min räddare. VARFÖR började jag svälta mig in absurdrum? Det var så skönty att gå ner. Det var renhet för mig.
Jag som alltid varit kraaftig var plötsligt en 33kilos tjej som alla vände sig om efter.
Orkar inte skriva mer nu, men nästa inlägg kommer förklara varför jag började dricka, och förklara vilka lögner soc skanderade som ledde till ett LVM. Ett LVM som avskrevs. Har man LVM kan ban inte blogga. Datorer är förbjudet på LVMhem, även utan uppkoppling.
Jag ...
Jag såg tre humlor i samma nyponros. De surrade lågt. Trädkronorna frasade som tunna lager av tyg i en balklänning. Världen kan vara så vacker, livet är vackert och friheten är inte självklar. Men jag ska inte förstöra min egen frihet nu.
Tog blodprover i morse och hoppas att de är ok. Förra veckan trodde jag att de var ok men så ringde läkaren och sa att jag måste till akuten pronto. Jag var inlagd på hjärtavd med dropp och hjärtövervakning pga rytmrubbningar. När jag blev utskriven svor jag att det var sista gången. Jag svär och lovar, men sviker och bryter löften.
I alla fall, kvinnan som tar blodprover på VC här i Flemingsberg misstar alltid mig för någon annan. Först tänkte jag inte på det, för en gång kallade hon mig Monica och med tanke på min bättre hälft Monica så är det inte så konstigt. Det är inte första gången. Men förra veckan träffade jag på henne i hissen, och då sa hon Grattis till studenten, hur känns det?, eller liknande.
-Öh ... men ... började jag förvirrat men hann inte längre för hon var borta med ett stort leende. Ja tack då, mumlade jag och tänkte att detta var ju ett strålande exempel på att man faktiskt inte vill veta när man frågar bekanta hur läget är. Sedan slutade jag fundera över det.
Idag frågade hon hur det var med mamma. -Jo bara bra, svarade jag.
-Trivs ni in nya lägenheten? Ni var ju så nervösa för flytten.
Då var det rätt pinsamt att rätta henne så jag spelade med. Jag sa att vi trivdes finfint, och ja, vi hade kastrerat Petra (?!).
-Hej då Monica, hälsa familjen! Avslutade hon och tryckte ett plåster i mitt armveck.
Jag undrar vem den där Monica är och om Petra (kan det vara en katt, kanske en hund?) verkligen är kastrerad. Vem vet, Petra kanske är avlivad pga av ett rabiesliknande irus som fanns i den nya lägenheten.
Vågar inte ta prover hos henne igen. Tänk om hon frågar mer, eller tänko m hon pratar med den riktiga Monica! Vad ska jag säga då? Åh VARFÖR hamnar jag alltid i sådana här situations?
Äntligen har iaf MIN Monica och pappa kommit tillbaka från Skene. Dom kommer hit senare idag. Jag har lånat ut min DVD till Mariusz som är på jobbet nu, hoppas han komemr tidigt så jag kan se Texas Chainsaw Massacre. The beginning såklart, med en del extramaterial som dokumentärer om historien bakom massa rysar
Nationaldagen. Det ska vi fira.
Nationaldagen, det borde vi fira, sa jag till mamma när hon satt och sydde på en bärkasse i kulörta färger. Vi var tvungna att prata rätt högt båda två eftersom TVn stod på (polsk frågesport) samt att mamma sydde för fulla muggar, och den overlockmaskinen, den väsnas minsann.
-Fira? Nationaldagen? Vi?
Mamma såg misstänksamt på mig när jag svarade jakande på samtliga tre frågor.
-Självklart måste vi fira nationaldagen, svarade jag och försökte se patriotisk ut. Sedan föreslog jag att vi borde börja firandet omedelbart genom att gå till Vivo och handla cola light och lättglas, kanske hyra en blodig rysare när vi ändå var i firartagen.
Hon var inte svårövertalad. Men hon ville ta på sig sin nya klänning som hon sytt på hela dagen. Den är blå med vida detaljer. Mycket snygg. Myckel välsydd. Mycket .. genomskinlig. Ojdå. Så snopet.
Men mamma är inte den som gråter över genomskinligt tyg, hon kan helt enkelt inte använda den innan hon har en underklänning.
På Vivo köpte jag cola, nektariner och lättglass. Mamma köpte en FILM. Mycket oanat. Det kanske är nationaldagsandan som gripit henne och gjort henne lite wild and crazy in Flempan så där. För sedan frågade hon om jag ville ha en Slush Ice på Nahrins. DO I EVER, svarade jag och struntade i att jag redan frös och skulle bli ännu kallare efter att ha surplat i mig slushyn. Föressten, när man fryser förbränns fler kalorier and thats good :)
Jag hyrde 1408 och hoppas att diskot i gårdshuset snart är slut. Svårt att komma i rysar-mood när man har Cypress Hills pundigaste låtar varvat med radio-house.
TREVLIG NATIONALDAG, KOM IHÅG ATT SVERIGE ÄR FJÄLLEN, KONUNGARNAS OCH TRÅNGSYNTHETENS LAND!
