Innan jag visste ditt namn.
Innan jag visste ditt namn... då tyckte jag bara du var fin. Din lugg, ditt sätt att tala, ditt djup, ditt arroganta flin.
Innan jag visste ditt namn, då dyrkade jag varje ord som flöt ur din mun. Jag tordes inte kommentera, jag lyssnade vördsamt stum.
Du pratade om en feber, som brände upp dig inifrån.
Du beskrev dess svärtande lågor
Och när du namngav mina plågor; då blev du min ikon.
Innan jag visste ditt namn, var jag din främsta publik.
Lyssnade tyst och andäktigt till dina låtar
utan att bekommas av andras skrik.
De skrek för att du var deras idol.
Sedan du sagt vad du heter, har du krympt flera decimeter.
Jag ska försöka återuppta bloggandet, det har kommit i skymundan sedan jag började ty mig till min IRL-dagbok (dvs. boken som vilar under kudden när jag kämpar för att somna om nätterna, som alltid ligger i väskan när jag irrar runt om dagarna, och som fylls av skam, genans och hemliga drömmar).
För drömmarna har börjat komma tillbaka!
Det är när jag tvingar mig själv att drömma som motivationen kan pressas fram. Jag har fått kontakt med ACT-teamet i Huddinge, de är ett mobilt team som är specialiserade på dubbeldiagnoser. Hittills har jag bara träffat dem 2 gånger, i måndags var de på hembesök och på måndag ska vi äta lunch tillsammans.
Detta med lunchen skrämmer mig.
Jag ångrar att jag inte vågade berätta att jag har jättesvårt för att äta lunch med människor jag inte känner. Men nu måste jag ta konsekvenserna av att jag inte tordes säga som det var
.Jag går också regelbundet hos en psykolog, Vivianne, i lunchgrupp på Stockholm Centrum för Ätstörningar, och hos psykiatriker på samma ställe.
Den tionde februari ska jag på nytt bedömningssamtal på dagavdelningen Idun, och jag hoppas verkligen att jag får börja där.
Varje måndag har jag BSF-samtal (BSF står för Behandling Samtal Förändring, och där fokuserar jag på alkoholmissbruket).
För första gången har jag bestämt mig för att helhjärtat satsa på att arbeta med mig själv, även om studier och arbeta är oförenligt med ett intensivt sådant arbete.
Jag tar gärna emot tips och råd på hur man håller motivationen och livslusten levande.
Varje kväll ska jag sätta upp mål för morgondagen.
Mina mål för i morgon, söndag:
- Inte dricka.
- Träffa Niklas
- Inte kräkas.
vännen jag ville bara säga förlåt! jag trodde den anonyma kommentaren avr du! förlåt än igen! jag hoppas verklgien det går bra. eller vänta det kommer att gå bra på lunchen. och idun måste du bara visa järnvilja för! tro mig allt kommer att ordna sig
kramar om
Låter jättebra med tre mål per dag!
Hoppas nu bara att du håller ditt ord och återupptar bloggandet.
Tack för tipsen, ska kolla upp dem! :)
Tack! :) Ja, det är lätt hänt att man trillar dit, men det är bara att börja om på nytt igen. :) Något jag har lärt mig är att inte tänka för stort, liksom att "jag får aldrig mer dricka igen." Den tanken är alldeles för stor för oss små människor.. Jag tar det en dag i taget, när jag vaknar på morgonen så har jag inställningen att "idag ska jag vara nykter." Och jobbigt blir det ju när man känner sig lockad av att dricka, men hittills har jag lyckats sparka bort dom dumma tankarna. Och hoppas på att jag fortsätter att göra så. :) Lycka till, du kommer klara det denna gång, bara man ger fan i det! (;
Tycker att du resonerar reaistiskt och bra. även om dina och mina tankar om utiltarismen är waaay different from each oth.
grejen är den att resonerar man som så att man kan offra individen för den stora massan så glömmer man vad den stora massan består av. INDIVIDER!
ja du lita på folk är så himla svårt!! jag skulle nog helst ha mingen lilla värld! hur går det hur gick lunchen?? kramar<3
