nyponflickan

Min vän Sofie skrev: " Jag är här och nu. Allting som hänt i dåtid, är den jag är i nutid. Så om jag skulle glömma bort, så har jag också tappat bort, en viktig del av den jag är".

Allt det vi varit med om, vilka hemskheter det än handlar om, formar oss. Till vad vi formas avgör vår inställning.

Mamma tog med mig till köket ikväll. På diskbänken ställde hon två glas, dessa fyllde hon med lika mycket vatten.

- Det här är alla våra upplevelser. Kanske koncentrationsläger, eller mobbing, eller så är det sexuella övergrepp. Och det här, mamma tillsatte sojasås i det ena glaset. Vattnet blev tobaksbrunt, grumligt. Det här, fortsatte hon, är den destruktiva inställningen.

Sedan tog hon fram mellanmjölken och fyllde på lite mjölk i det andra glaset. Vätskan blev snövit och klar. - Positiv inställning! (Mamma älskar illustrerande exempel).

Nu står det två vattenglas på köksbänken. De påminner mig om att fortsätta tro, att tro att det är så:

att vi med attityd och viljestyrka kan finna styrka och acceptans i det som händer oss.

En person som står mig väldigt nära tror att det finns en mening i allt som sker.

Även detta måste vi tro på. Idag var det en väldigt jobbig dag som jag inte trodde att jag skulle överleva. Men jag lärde mig något viktigt: nämligen att alla myndighetspersoner inte är illvilligt inställda som jag tidigare har upplevt (främst inom vården). Och kanske var det meningen att jag skulle lära mig den läxan, för att försonas med det förflutna.