Ta det lugnt, det är ju bara en Elsie!
Det känns underligt att blogga nu, men vill berätta en del saker...
Bl.a. att jag verkligen fyllts av förakt för min sjukdom, mycket pga. en kommentar från Ronnie .
Hon skrev bl.a. " hoppas du är så ensam och jävlig att du fattar att du står fel och ger upp och kommer hit istället." och "du måste över ån först innan jag hejjar på dig"
Och det slog mig som flathand-slap på kinden. Tack Ronnie. Jag ska verkligen försöka ta mig över ån, men jag är rädd att falla och drunkna på vägen.
Så en framsträckt hand betyder mycket i sammanhanget.
En annan kommenterare (anonym) var arg för att jag avslutat ett gästbokinlägg på en pro-ana blogg med orden "stay skinny". Den arga anonyma skribenten avslutade med: "Du förstör." Det kanske inte var det mest fördömliga av mig, men detta var alltså till en tjej som är lika fast i skiten som jag och ser det som våran identitet. Vilket jag SKA sluta med. Men det känns så oövervinnligt svårt.
Angående det några av er tog upp om begåvning är oförenligt med "kriser", jag hoppas ni inte menade att begåvade människor är immuna mot ångest och ett destruktivt beteende. Det kan drabba alla, jag tar det nästan som en komplimang, nattsvarta själar har skapat otroliga saker, det gäller bara att våga sig ut ur tunneln, begåvningen kan man ta med sig som om det vore en snygg Balenciaga bag med ett dyrbart innehåll. Nu ska vi hitta använda den inom andra uttrycksformer, konstruktiva i stället för destruktiva.
För mig har dagboksskrivandet alltid varit viktigt. Jag skriver fortfarande dagbok, I mina dagböcker skriver jag om nästan allt, vad jag gör på dagarna och hur det kändes.
Finns det ett intresse för någon av er att läsa om mina dagar? ´Vill gärna skriva, men som sagt den där olustklumpen att jag inbillar mig att finns ett intresse för vad jag gör. Snart firar jag tre veckors nykterhet!
Jag var sentimental och läste genom en några år gammal dagbok hittade jag ett par datorsidor inklistrade. Jag hade glömt min dagbok på Mallorcaflyget och började skriva på datorn för att klistra in bladen när jag köpt en bok. Det här är vad jag skrev då:
2003-03-21
"EN GÅNG "SKREV JAG EN BOK" FYLLD AV STRUNTPRAT OCH SVAMMEL. MEN OCKSÅ VACKRA FORMULERINGAR TANKAR OCH IDÉER OM VAD SAKER EGENTLIGEN BETYDER.
EFTERSOM JAG ÄR SÅ KRITISKT LAGD SKREV JAG MED BLÄCK FÖR ATT HINDRA MIG SJÄLV ATT SUDDA UT MINA FUNDERINGAR OCH KÄNSLOR.
IIBLAND VAR DET OMÖJLIGT ATT SKRIVA DOM OCH DET VAR NOG LIKA BRA DET: FÖR NU ÄR BOKEN BORTA.
FÖRMODLIG SLÄNGD OCH EN BIT AV MITT LIV FÖRSVANN OCKSÅ. DET ÄR SOM OM DEN BITEN ALDRIG HAR FUNNITS FÖR JAG LADE DEN I NÅGOT EFEMÄRT I EN DAGBOK ATT GLÖMMAS OCH SLÄNGAS FRÅN ETT FLYGPLAN"
Simba, vår Garfield-copycat dog när vi var på semestern. Anna och Pappa berättade ingenting fören vi kom hem, de ville inte förstöra vår resa.
När vi kom och fick dödsbudet bröt vi samman, främst jag och Monica.
- Ta det lugnt, sa pappa osäkert, ta det lugnt. Det var ju bara en katt!
Jag stelnade till. Allas vår hedersmedlem av familjen Roxman var död.
Bara en katt?
Iskall inombords drog jag mig därifrån. Det kanske var så han såg på mig också?:
Men ta det lugnt, det var ju bara en Elsie!
Mamma och jag på en mitt livs bästa veckor, Mallorcs 2003:
Grattis!
Det var det bästa beslut du kunde ta. Antagligen ditt livs viktigaste. Nu, steg för steg, dag för dag, vecka för vecka, kommer det att bli lättare. Det svåraste har du redan bakom dig!
Varför har du någonsin velat sudda ut dina tankar från dagboken? De var och är en del – mycket viktig del av ditt liv. Hur djupt du än har varit, så alltid var det just du, unika och enastående. Och glöm inte att det är alltid lättare att stanna där man befinner sig för tillfället än att ta steget mot det nya, okända. Du gjorde det! Nu gäller det bara att fortsätta och inte vända sig om.
Lycka till!
jag tror att det är bra att du lyssnar på Ronnie, hon är en klok kvinna.
grattis till nykterheten!
stor kram, W
jag har oxå bestämt mig för vad jag I.N.T.E vill med mitt liv.
Fast lixom vet inte heller vad jag vill, bara att jag vill lämna den här skiten bakom mig.
GRATTIS TILL NYKTERHETEN! Själv är jag lika länge benzofri.
Du ÄR så jävla bra fina och det finns många därute runt dig som skulle göra allt för dig så att du slapp må dåligt..jag är en av dem!
Kramar i massor!
Föraktet är ditt starkaste vapen, se till att hålla det sylvasst vässat och skarpt i alla lägen.
Du drunknar inte på vägen...men förhoppningsvis gör din anorexi det och om du har tillräckligt mycket Guts för att leva utan ett sånt fegt kräk till följeslagare så ska du se att du också kan börja respektera dig själv, ditt liv och din kropp och gå simma och flyga hur långt som helst.
Kram, jag tror på dig.
HATA sjukdomen! HATA den! Men älska DIG SJÄLV!
fan, vad du är bra gumman! ett steg närmre fri(sk)heten.
Kom till secondlife.com
roligare och mindre gnäll än IRL
