... vill bara vara med Monica.
Snälla, kan jag inte få vara tyst? Vågar inte prata, men vill egentligen inte tiga heller ... Vill inte vara ensam, vill bara vara med Monica.
Håller mig vaken på nätterna, rädd för att blunda.
Genom alla år löper en vinröd tråd. Vävd av rädslan som besegrar ambitionen.
Jag är rädd för allt.
men buuuhuuu du skriver så sorgligt och fint så jag vet inte hur jag ska formulera mig för att visa att jag liksom bara du vet...med-känner och med-lider utan att segla i samma skepp.
jag hoppar inte framför tåget, jag åker inte med, jag står liksom mest kvar och ser det åka förbi gång på gång på gång... det är fan nästan värre....
kram
Du KAN mer än du tror men du måste VÅGA fina du!!
Kramar
Asså jag grinar varje gång jag läser din blogg. stå på dig och fortsätt försköna vår värld med dina txter!
hej tjejen snubblade över din blogg då jag sökte på mitt gamla boende på västerängskliniken, när ja sedan läst allt du skriver och känner igen den tjej jag va, och alla dina vackra dikter berör mig så. Du verkar vara en super stark tjej trots alla motgångar, ja vet att de är såå irriterande när ngn säger att man är stark när man själv känner sig såå liten! skrev min mail om du känner för att skriva ngt, kram ta hand om dig och kämpa på vet att ångesten å smärtan är vidrig, men kämpa
kram johanna
Jag fattar inte hur en superbegåvad tjej som du kan ha så dåligt självförtroende. Du verkar va en klipsk tjej så inse hur bra du är.
du kan mejla på [email protected]
