Kasta mig i en förortscontainer
Kasta mig i en förortscontainer, rör er rytmiskt i takt till dunsandet, ljudet som min inflammerade kropp genererar då den slängs mot containerväggarna.
Kommenterade ett inlägg i bloggen som min "Gamla avdelningskompis" för. Hon skrev: "Varför bor jag inte i Finland, varför dödades inte jag i massakern?"
Hur kan man skriva så? Vad för en ung tjej att gällt resonera så? Resonera i så full avsaknad av empati och i så full brist på medkänsla?
Självömkan förskräcker mig. Det är som om det går en trend bland medelungdomen att se på världen med ego-glasögon, med nålsögon som får en att tänka; Stackars mig.
Stackars mig! Och dig! Det mest hjärtslitande med oss är hur hjärtslitande vi tycker att vi är.
Jag betvivlar att avdelningskamrat Ma tycker att det är SYND att hon inte blev ett av offren i Finlandsmassakern.
Ruskigt levnadsglada ungdomar blev bestulna på livet.
Jag då? Jag är sjuk, men vill jag dö? NEJ. Jag vill inte dö, men det känns omöjligt att leva. Senaste veckan har jag supit bort hela månadsinkomsten. Det gick åt extra mycket pengar eftersom jag förlorat förmågan att SMYGSUPA. Smygsupa, det innebär att dricka en klunk vodka då och då för att orka upprätthålla en normalt socialt fungerade fasad.
Jag orkade inte. Vad är panikångest? Jag trodde att jag förstod, att jag visste. Det gjorde jag inte - men nu vet jag.
Det är hyprasnabb hjärtrytm, och att ignorera den. Det är klibbigt svett under armar och på rygg, och att försöka förbise den.
Panikångest är att varken veta ur elelr in. Att inte vilja dö, men att vara övertygad om att det är sista, sista natten man lever.
Finaste!
Finns det något jag kan göra så ring...alltid och när som helst! Saknar dig så mycket!
kramar
jag saknar dig så sjukt mycket.
Jag och mary kanske kan komma ut till dig om du vill? vi kan bygga ett nytt konstverk, även om inget iof kan bli lika bra som kunskapens fågel. Jag får helt enkelt åka förbi m-torget och råna med mig den innan jag åker hem till dig och våldgästar!
kramar i massvis. Älskar dig
det är orättvis...
att borstskämda snorungar med allt de kan önska sig av livet kastar bort det i ren fåfänga...för hur man än vrider och vänder på det så är det ju någonstans sjukt nog det det handlar om även om jag hellre hoppar från den där bron än erkänner det för mig själv.
jag dör hellre med stolthet än lever med en känsla av att inte vara perfekt.
sen berövas man den makten och kontrollen över sig själv försöker återanpassa sig men till vilken nytta?
ja ja...
du vet hur det är.
jag är snortrött på att försöka. men det gör mig ledsen ändå att det ska va så många som delar samma helvete...
jag har en polare som är sjuk på riktigt. hennes sjukdom kommer äta upp henne snart, men hon vill verkligen inte dö. kräver hjälp, tigger och ber men får den inte. vad gör vi. kastar bort våra liv helt gratis. egentligen så är vi inte ett dugg bättre än tjejen som ville dö i finlandsmassakern. vi hycklar bara och gömmer oss...
okje jag vill verkligen inte vara otrevlig men jag komemr vaa det. vet du hur jag ahr det hemma ?? nej du vet inte ett piss.. och jag skrev aldrig att det inte var synd om dom som dog. jag har ett speciellt förhållande till skolmasaker aven viss anledning. jag säger bar aatt det kansk evore bättre om ett liv besparades på mitt. men helst så vill jag ju leve men helvetet hemma är inte lockande. så tänk hur jaghar det innan du kommenterar något nästa gång
ps. tycker jag kan ta bortkkomentarer som inte riktigt jag tycker är schysra då det är MINblogg
okej nu har jag läst komnetaren av ronnie och blir riktigt förbannad hur kan du ens få för dig att framställa mig som en bortskämd snorunge? vet du hur jag har det? du kasnke kan tänka på att inte genarliser så mycket?
Till Magda
Och hur har du det egentligen Magda? Det är fullt möjligt att du själv tror på det du skriver i din blogg.. Tyvärr, oftast är det så att man tolkar in i andras beteende sina egna tolkningar. Eller trevliga terapeuters åsikter som så villigt hjälper att hitta såna som är föräldrar fientliga. Och upprepar man något tillräckligt många gånger förvandlas det i ens medvetande till sanning. Magda, fundera, hur du och din mamma hade det innan åtskilliga behandlare började lägga sig i. Fundera också på hur du själv beter sig mot henne. Jag vill inte påstå något, dock vet jag att relationer människor emellan – och särskild i familjen – berör inte enbart på en förälder.
Angående massaker, så tycker jag att det är faktiskt mycket smaklöst - för att inte säga hänsynslöst – mot alla de som fick sätta livet och deras efterlevande familjer, att dra upp det på detta sätt du gjorde! Hur kan du förvänta dig att bli respekterad av andra när du själv inte visar respekt för andras lidande???
Jag kommenterar dig här eftersom du tar bort inlägg där man inte tycker synd om dig, som betraktar dig inte som ett offer. Om du inte vill ha en saklig diskussion, borde du ta bort kommentar funktion!
Kanske inte borde lägga mig i. men jag tycker att man ska vara ärlig. och ärligt talat måste man kunna ta kritik.
magda, det är flera som tycker att du skriver klumpigt och hänsynslös. bli inte arg för att vi inte håller med dig.
