När ångesten är cementtung...
När ångesten är cementtung är lättnaden ännu större. Lättnaden över att inte vara på Rebeckahemmet.
Socialen är en mardrömsinstution. Jag var 11 år när jag slukades v depressionens skoningslösa gap. Min mamma bad PBU om hjälp, hon var rädd för mina självmordsbrev, rispor i armarna och allmänt destruktiva beteenden.
PBU skickade en kurator (kanske psykolog?) som konstaterade att vi hade dialogproblem inom familjen. Denna slutsats kom han till genom att springa mellan min rum, vars väggar var tapetserade med den nyligen av självmord avlidne Kurt Cobain, och mina föräldrar i det mysiga vardagsrummet. Han föreställdem min mamma när han pratade med mig.
Flera år senare medgav han att han ej medgett min depression pga av att det inte låg i tiden.
Vid fjorton års ålder skedde det flera saker som jag hade svårt att hantera. Jag fann en utväg, nämligen att bli den sötaste, mest välklädda, snyggast sminkade tjejen i Sthlm. Jag drack aldrig sprit pga att jag var rädd att förlora kontrollen och därför blev jag full som en alika de gånger jag provade alkohol. Jag ville att killar skulle se mig, men så snart en kille jag intresserat mig för ville vara med mig så flydde jag.
Det fanns en skön värld att fly till. Glass, kex och choklad var min oas.
Inte konstigt att jag gick upp i vikt. Jag försökte bli av med det hullet som min tröstätning orsakat, vilket ledde till att jag svalt mig själv i perioder. Svälten ledde till hetsätning. Som ledde till kräkningar. Som ledde till skam.
Jag började överdosera värktabletter efter hetsätning, det var en idiotisk medtod för att magpumpas hetsätningmaten när jag knappt kunde spy.
Sexton år gammal lades jag in med LPT på Västerängskliniken. Där blev jag kvar ett halvår.
Min psykiatriker fick mig att tro att pappa förgripit sig på mig. Det var hemskt för jag trodde på det eftersom en annan man förgrep sig på mig när jag var barn.
KJag blev utskriven från Väng till behandlingshem. De visste inte ens om att jag hade ätstörningar.
Från denna tidpunkt blev min mamma min räddare. VARFÖR började jag svälta mig in absurdrum? Det var så skönty att gå ner. Det var renhet för mig.
Jag som alltid varit kraaftig var plötsligt en 33kilos tjej som alla vände sig om efter.
Orkar inte skriva mer nu, men nästa inlägg kommer förklara varför jag började dricka, och förklara vilka lögner soc skanderade som ledde till ett LVM. Ett LVM som avskrevs. Har man LVM kan ban inte blogga. Datorer är förbjudet på LVMhem, även utan uppkoppling.
kramar om Finaste Elsie! Älskar och saknar dig, du är en kämpe och jag lovar dig att också fortsätta fightas!
kramar
F-n f-n f-n din historia är så j-a fängslande!
Fan fan fan, skriv mer! Fan vad du skriver snyggt! Får abstinens när du slutar skriva så jävla tvärt!
Hälsar Borgarbrackan Stefan.
Fin bild, sorglig historia - men ja, jo - det finns liv alltså finns det hopp.