nyponflickan

iden kan vandra en snitslad väg, men också irra omkring och flämta sig upp för fel uppförsbacke. Jag skulle kunna sitta i Sjödalsparken, om det gick an, röka för många cigaretter och prata för mig själv i vad som skulle kännas som en underskön evighet.

Men vad man får och vad som går är två vitt skilda ting.

En vanlig dag i mitt liv börjar med att mamma väcker mig, vi "mediterar" kl. 9 varje morgon och sedan igen kl. 9 varje kväll. Inte helt ens halvhjärtat från min sida, men med en brinnande iver att vara min mor till lags, sitter jag där med slutna ögon, jämte mamma - som låter mig bo hemma - min ålder till trots.

Sedan äter jag frukost. Ofta funderar jag över människor som stått mig nära och jag liksom LEKER (läs: låtsas) att de sitter hos mig. Ola; du är en av dom jag tyckte om att äta frukost med.

Sedan tränar eller kräks jag. Det är schemalagt, totalt utan känslor. Förutom den perioden som jag nyligen bloggade om, då jag grät så tårarna liksom fontänsprutade.

Sedan läser jag.

Hopkrupen under täcken och filter för jag fryser. Eller vandrande i cirklar på gården med boken i et krampaktigt grepp framför näsan. Eller samtidigt som jag äter något som ska kräkas. Eller så läser jag på samma gång som jag gör benlyft för att bränna det jag åt medan jag läste samtidigt som jag åt tidigare.

Och jag städar. Och jag duschar. Och jag försöker släppa taget om -----

Jag gör collage. "Hösten är en skygg skönhet."

Det borde inte vara för sent att omformas från detta svin till en människa. Varför orkar jag inte slita mig från svinstian? Från denna fläskiga klump som ska vara JAG? Jag jag jag? När böcker, bara sagor, är det enda som finns.

är jag kysste alla men sällan dig som jag ville vara med. Min Ola, varför vågade jag inte ta initiativ när det handlade om oss? När jag släpar mig i smutsen alltid annars med DIG att förlora, ingenting att vinna.

Och Monica är för alltid min syster. Hello Kitty är som i flykten min vän.

Det finns mellanvägar, det finns dagar som lyser längre än natten fortgår. Och om du bara, du främmande gestalt i spegeln, försöker så kanske, kanske, kanske det blir mer än ett simpelt blogginlägg följt av en patetiskt fruktande natt. Fyra duschar innan morgonen. Meditation för saks skull med din mor. Tvångsmässigt beteende och mörker. Och om du (du är jag) ger det en chans så kanske det väntar dig/mig - OSS- mer, Oändligt mycket MER.

Frisk Elsie 1992:                  Sjuk Elsie, elva år äldre: